Samskapande rörelser och om(för)handlanden. Undervisningens tillblivelser i förskolans praktiker

Abstrakt

Det övergripande syftet med avhandlingen är att, inom ett praktiknära forskningsprojekt, utforska hur undervisning blir till i förskolans praktiker med utgångspunkt i framväxande lokala och situerade utvecklings- och forskningspraktiker. Genom att under närmare tre års tid arbeta i nära samverkan med förskollärare och barnskötare från tre olika förskolor har frågan om undervisning i förskolan kunnat undersökas på en mängd olika sätt, med utgångspunkt i förskolepraktikernas frågor. Med utgångspunkt i etisk-onto-epistemologiska (Barad, 2007; Haraway; 2016; Stengers; 2005) ställningstaganden och kritisk aktionsforskning (Carr & Kemmis, 1986: Kemmis et al., 2014a) har utvecklings- och forskningsprocesser kombinerats, med sikte på att producera kunskaper i och tillsammans med de förskolepraktiker som deltar. Teoretiska och metodologiska utgångspunkter hämtas från posthumanistisk teoribildning, främst via Barad (2003; 2007), Haraway (1988;2003;2008b;2016), Stengers (2005; 2010; 2018) samt Deleuze och Guattari (1980/2015). Tillsammans med en mångfald av aktörer så som förskollärare, barnskötare, barn, dokumentationer, styrdokument, lera och tidigare forskning har undervisningens tillblivelse i flera olika praktiker utforskats genom omtänkanden, kartograferanden, kollborativt samskrivande och berättanden. Det empiriska materials som har producerats och analyserats består av minnesanteckningar, transkriberade ljudinspelningar, skriftliga reflektioner och olika former av kollektivt skapade dokumentationer. I avhandlingen framträder undervisning som en praktik vilken sträcker sig bortom en specifik händelse och omfattar både det förberedande planeringsarbetet, de efterföljande reflektionerna och den fortsatta processen. Rörelser, i olika riktningar och hastigheter, skapar gränser kring undervisningen, gränser som visar på föreställningar och traditioner om vad undervisning i förskolan ska vara. Dessa gränser utmanas när pedagogerna med sina frågor och handlingar provar att tänka och göra på andra sätt. På detta sätt om(för)handlas undervisningen när utforskandet blir en plats där olika praktiker möts. I avhandlingen framträder en mängd berättelser om, med och för undervisning i förskolans praktiker som tillsammans visar på vikten av att behålla komplexiteten i frågor som rör såväl syfte med som innehåll i förskolans utbildning och undervisning, för att inte begränsa barns möjligheter att lära sig, utvecklas och bli till. Vidare argumenteras för vikten av att förskollärare och barnskötare, vilka utifrån sina situerade kunskaper kan ses som förskolepraktikens kännare, fortsätter att vara med och förhandla undervisningens tillblivelser både i förskolans praktiker och i forskning.